fredag 11 mars 2011

Finansoligarki eller ekonomisk demokrati?


Finanskrisens och dessa svallvågor är ingalunda över. Den som tror allt är över har låtit sig luras av effekterna av att krisens bokföringsmässiga kreditförluster har socialiserats och till stor del spenderats.Finanssektorns har därmed livats upp och delat ut bonus som aldrig förr.
Finansektorns ökade konsumtion betyder mera pengar som cirkulerar en tid innan de begravs på diverse sparkonton, och verkan av detta missleder en tid dem som gör upp den ekonomiska statistiken.Gilla det eller inte – men vi lever i en ekonomi vars rätta benämning vore finansoligarki.

Motsatsen till detta – och det eftersträvansvärda – vore ekonomisk demokrati.

Oligarki betyder ett fåtal aktörer, felaktigt i media kallad ”finansmarknaden” uppe i sina marmorbepansrade torn avgör sinsemellan vilka branscher som får fördelaktig finansiering och vilka som får gå under. Samma aktörer med diverse utländska kolleger hunsar dessutom fritt med statsmaktens representanter – dvs och kräver säkerhet, ränta o amortering på lån som skapats från tomma luften.
Denna högt ansedda och furstligt avlönade finansieringverksamhet är med andra ord i det närmaste laboreringar med bokföringsmässiga poster som trollas fram med hjälp av tangetbord och bollas vidare från konto till konto.Substansen i denna salongsfinans saknas i det närmste totalt.
Det enda av värde är skuldsedeln som gäldenären undertecknat. Men frågan är hur mycket substans ett pappersark som bekräftar ett löfte att betala, är behäftat med….

Trixandet har kunnat fortgå i årtionden eftersom bankkrediten har kunnat växlas till lagliga betalningsmedel, dvs finska mark- eller eurosedlar. Den ekonomiska tillväxten som varit möjlig fram till idag har haft en fördröjande effekt på den tidsbomb som alltid hör till dylik verksamhet. Och då tidsbomben igen kreverar skall bankparasiten än en gång räddas.

En riksdag som har en politisk makt är i det närmaste tandlös utan den självklara och därtill hörande ekonomiska makten som en suverän stats högsta beslutande organ bör ha.Som jag ser det är det fullständigt befängt att statsmakten tvingas låna av privata företag som kallar sig banker. Trots bankdirektörns skenbart bekymrade min är bankernas enda mål att maximera den vinst som delas ut åt aktieägarna.
Och var i ligger det svåra i att skapa betalningsmedel? Statens folk borde ju nog själva klara av konstycket att knacka fram siffror som blir skuldfria pengar utan omvägar – om så önskas och beslutes? Alls som behövs är ett tangetbord, en dataskärm och ett bokföringsprogram.Vill man absolut fortsätta att fabricera nya pengar genom omvägen via statsskuldpapper så kan staten likväl ha en egen bank som monetariserar dessa precis om de privatägda bankerna gör. En egen bank kunde förse staten med likvida medel och uppbära ränta i proportion till vad dessa funktioner i verkligheten kostar. I bägge fallen slipper man betala furstligt för en enkel operation som i praktiken bara kostar en tusendedel av det som staten idag tvingas betala för den.

Lösningen vore att kontrollerat och elegant göra sig av med den parasitiska finansoligarkin och att stegvis införa ekonomisk demokrati i vårt land.

Faktum är nämligen, trots att de flesta andra finländare är omedvetna om det, att det finns tiotals liknande initiativ både i våra grannnländer i Mellan- och Syd-Europa och ute i världen.

Tillåt mig återkomma till dessa initiativ i senare bloggar. Flera av dem borde vara synnerligen intressanta med tanke på alla löften som serveras inför riksdagsvalet.

Slutligen några linkar till ett gediget material på 4 x 40 sidor – enbart på svenska:

http://files.meetup.com/409131/Pengar1.pdf

http://files.meetup.com/409131/Pengar2.pdf

http://files.meetup.com/409131/Pengar3.pdf

http://files.meetup.com/409131/Pengar4.pdf

1 kommentar:

Ilsken sa...

Bra att det skrivs om våra bankparasiter. Det är fullständigt sinnessjukt att ett sådant system får fortsätta. Teve-debatterna går höga om allt möjligt strunt. Men hur bankerna opererar är det tyst om.
/Farfar