tisdag 11 mars 2008

Enligt Platon: Från demokrati till tyranni

Hela texten är tagen ur Platon: Staten bok 8, slutet. Tycker det var lämpligt i dethär sammanhanget då vi hotas av en ny tyranni i form av polisstaten Storebror .



Tyranniets uppkomst ur demokratien. (dialog)

Återstår således nu att undersöka den allra finaste statsförfattningen och den allra finaste personen: tyrannväldet och tyrannen!

-Alldeles!

Säg mig således nu, min käre vän, hur uppkommer tyrannväldet? Det är ju dock tämligen tydligt, att den framgår ur demokratien.

-Ja, det är tydligt.

Och framgår ej tyranniet ur demokratien på samma sätt som demokratien ur oligarkien?

-Hur så?

Det goda, som oligarkien uppställde för sig både som mål och medel, var ju dock rikedomen — inte sant?

-Jo.

Och det omättliga begäret efter rikedom och försummandet av allt annat just för att skaffa sig rikedom var det, som beredde oligarkiens undergång.

-Riktigt.

Och vad som nu bereder demokratiens undergång, är väl det omättliga begäret efter det, som den uppställer som sitt egentliga goda.

-Och vilket är detta?

Friheten, svarade jag. Ty i en demokratisk stat skall du få höra sägas, att den är härligast av allt, och att därför den, som är fri till sin natur, ej kan anse det värdigt att leva i en annan slags stat.

-Ja, så hör man det sägas ofta nog.

Är det nu ej så — för att återkomma till vad jag ville fråga — att det omåttliga begäret efter denna frihet och försummandet av allt annat även här åstadkommer en omgestaltning och kommer demokratien att känna behovet efter tyrannvälde?

-Hur så?

När en demokratisk stat i sin törst efter friheten träffar på usla munskänkar, som sköta serveringen, och till övermått berusar sig med frihetens oblandade vin, förgriper den sig på de styrande, så framt de ej äro riktigt fogliga och lämna den största frihet; och den anklagar dem för att vara några usla oligarker.

-Det är sant.

Och dem, som lyda överheten, skymfa de och behandla som sannskyldiga slavar och odågor. Men däremot berömma och prisa de både offentligen och enskilt sådana styresmän, som vilja likställa sig med undersåtarna, och sådana undersåtar, som vilja vara lika sina styresmän. Är det ej nödvändigt, att i en sådan stat frihetsbegäret griper omkring sig på alla områden?

-Jo visst.

Och det måste, min vän, intränga i de privata familjerna, och till sist innästlar sig självsvåldet till och med hos djuren.

-Vad menar du med detta?

När till exempel fadern vänjer sig vid att vara likställd med sin son och att frukta honom, och sonen att vara likställd med sin far och att varken hysa försyn för sina föräldrar eller att frukta dem, ty han vill kantänka vara fri. Och på samma sätt vill den inflyttade1 vara likställd med medborgaren, och denne med de inflyttade; och sak samma med främlingen.

-Ja, så går det verkligen till.

Ja, liksom även i åtskilliga andra småsaker: ty under ett sådant tillstånd fruktar läraren sina lärjungar och smickrar dem, och lärjungarna ringakta sina lärare och sina ledare. Överhuvud vilja de unga jämställas med de äldre och tävla med dem både i ord och gärning. Gubbarna å sin sida sänka sig ned till de unga och sprudla av kvickhet och skämt; de härma de unga, för att de ej må få rykte om sig att vara obehagliga och despotiska.

-Alldeles så.

Men allra längst i frihet går man i en dylik stat, när köpta slavar och slavinnor äro lika fria som de, som ha köpt dem. Och nära nog hade vi glömt att omnämna den stora likställighet och frihet, som råder i förhållandet mellan män och kvinnor.

Och varför skola vi ej, för att citera Aiskylos, “tala om det, som alldeles nyss kom över våra läppar“?

Jo visst, svarade jag, det är just, vad jag vill göra. Ingen, som har erfarenhet om det, kan tro, huru mycket större frihet de djur, som stå under människans välde, ha här än i andra stater. Ty sannerligen, sådan frun är, sådan är hennes hund, som ordspråket säger; och hästar och åsnor, vana som de äro att helt fritt och förnämt gå sin väg fram, ränna emot var och en, som möter dem på vägen, om han ej viker undan; och allt annat är på samma sätt uppfyllt av frihetens anda.

-Just mina egna drömmar! När jag far ut på landet, händer det mig ofta nog detsamma.

Och som slutsumma och resultat av allt detta märker du, hur medborgarna bliva ytterst ömtåliga; om någon kommer med något, som på minsta vis smakar av tvång, bli de genast förargade och vilja ej finna sig i det. Och till sist, som du vet, går det därhän, att de ej fråga efter några lagar, varken skrivna eller oskrivna; ty de vilja ej ha någon herre över sig.

-Ja, jag vet.

Här har du således, min vän, den vackra och ungdomliga begynnelse, som enligt min mening ger upphov till tyrannväldet.


(fortsätter en god bit ännu..klicka här)

Åttonde bokens innehåll:

4 kommentarer:

ingenjören sa...

Det här är ju rena dynamiten Lars! Borde vara obligatoriskt i gymnasiet. Uh, vad lite man vet... hur som helst så åkte en beställning på "Staten" iväg till bokhandeln.


Hälsningar
Ingenjören

Mikael Wälivaara sa...

Instämmer!
Jag hade visserligen läst detta i tonåren, men det var i USA... Hur överskådligt och tidlöst det var hade jag totalt glömt bort.

Jag länkar så snart jag fått mitt kaffe!

Mikael W

Lars Osterman sa...

Roligt att ni gillade Platon !

Jag fick själv kalla kårar dä jag stötte på dethär och insåg att den mänskliga civilisationen är som en flock lämmlar.
I varje fall för en som Platon... *LOL*

Henrik Sultan sa...

Riktigt bra läsning, har inte läst mycket av Platon själv men man kanske skulle.