tisdag 15 april 2008

In memoriam - Mikael Wälivaara

1955 - 2008


I början av april 2008 kom det överraskande sorgebudet att min goda blogg-kompis från Sverige, Mikael Wälivaara plötsligt avlidit.

Mikael var synnerligen aktiv och hade många drömmar han arbetade för att uppfylla. Men onekligen hann han också förverkliga en hel del av det han brann mest för.

Vi blev bekanta via hans blogg http://uuaaradio.blogspot.com/
och efter bara några veckors bekantskap uppstod ett för mig rätt ovanligt förtroendefullt förhållande: Mikael gav mig fria händer att
som gästskribent på hans blogg publicera vad som helst jag själv ansåg vara viktigt nog. Jag måste nog erkänna att jag blev rörd till sinnes. Inte ofta man får ett sådant erkännande.

Det blev sedan ett antal artiklar - inte minst som tack för förtroendet. Många av dessa skrev jag på långt efter midnatt in på småtimmarna. En gång minns jag att klockan var 04.55 ...

Vi hade en hel del privat e-mailtrafik kring många av de intressanta frågor som kom upp på bloggen. Mikael var inte sen att på sitt eget sätt - Bugar och Bloggar - tacka för artiklar som ledde till livlig aktivitet i kommentarsfältet. Mikael inspirerade mig till att verkligen försöka göra mitt allra bästa. Artikeln on Ezra Pound blev kanske höjdpunkten av vårt korta men intensiva samarbete.

Vi kom aldrig att träffas eller tala i telefon utan kommunicerade bara via bloggen och e-mail - men, jag hade planerat att ta mig till södra Sverige under sommaren 2008 för att hälsa på i Kivik.
Den resan har jag inte avbokat trots att Mikael lämnat oss. Nej tvärtom är jag synnerligen inställt på att få resa dit, ställa mig vid österläns strand, titta ut mot havet under en tyst minut och uppleva det som Mikael Wälivaara själv beskrev som orsaken till att han valde att bo där han bodde.
Jag hoppas MW:s blogg - UUAA-radio inte tystnar för gott trots familjens och de närmastes sorgetid. Tvärtom känner jag hur Mikael manar på oss gästskribenter- Leif Erlingsson, Jessica Sunnely, mig och alla andra att göra vårt bästa för att hålla bloggen levanade som ett samlingsforum även framöver. Inte minst av den enkla orsaken att UUAA redan under hösten 2007 nådde den magiska gränsen på 100.000 besökare. Besökar som säkerligen vill ha mera.

Ingen kan förstås ersätta Mikaels person eller skriva politiska analyser precis på hans vis. Men vi kunde trots det försöka göra vårt bästa och bidra med våra strån till samhällsdebatten i samma anda som vår vän som stegat vidare till den plats vi alla förr eller senare skall till.

1 kommentar:

ingenjören sa...

Det var fint skrivet Lars. Visst var Mikael en mycket speciell människa som lämnar ett stort tomrum efter sig.