Pengar finns till för att
underlätta bytandet av varor och tjänster. Här behövs hjälp av en myntenhet - en valuta. Nationalstater har traditionellt haft egna valutor, eftersom det visat sig hållbart med att ha geografiskt avgränsade ekonomiområden där folk med samma språk och kultur även har samma myntenhet. En tillräcklig mängd pengar inom den egna ekonomin garanterar en idealsituation där möjligast många av de varor och tjänster som erbjuds även köps eller konsumeras. Penningarna bildar med andra ord en
bro mellan säljare och köpare.
Notera även att pengarna möjliggör en
tidsförskjutning mellan det att man själv säljer nåt , t.ex. sin arbetsinsats och det att man själv konsumerar, t.ex. köper en påse morötter.
Pengarna möjliggör även att man har möjlighet smidigt och enkelt
överflytta konsumtionen åt någon annan, dvs att i praktiken befullmäktiga någon annan att konsumera i ens eget ställe, t.ex. frun eller barnen - genom att ge dem pengar.
Råkar man sedan, i någon lycklig stund, ha alltför mycket pengar uppstår ett omedelbart l
agringsproblem. Och därför har vi banker som kvitterar in överloppspengarna och möjliggör att man gör sina motsvarande uttag när det passar en. Pengarna är borta från omloppet då det är i banken.
Man talar om att någon "
hoardar" dem. Hoardandet, dvs att man samlar in något på lager åt sig själv, betyder i sin tur att det uppstår en omedelbar, om dock smärre, brist på bytesmedel. I denhär situationen försvåras alla andras utbyte av varor och tjänster i samma grad. [Om banken skulle låna ut dem enligt 100% reservprincipen så så uppstod heller inga nya pengar genom lånandet - så som det sker idag....]
Samhällets pengar borde vara behäftade med sådana egenskaper att "hoardandet" inte skall löna sig. Alla i samhället tjänar på att att hoardandet av bytesmedel bestraffas. Och det var just därför som
Silvio Gesell kom på tanken att experimentera med negativ ränta på pengar - "
demurrage" kallades det visst.
Hans förslag var att pengarna, vid varje månadskifte, förlorar 1% av sitt värde. Den som besitter pengarna vid denna stund är den som är skyldig att betala samhället denna 1% vid månadskiftet. På detta vis får samhället inkomst och slipper beskatta.
Vill man åter spara ett ihoparbetat penningvärde så skall man i denhär situationen raskt byta pengarna mot något materiellt - fastighet, tomt, större markområde, skog, åker ..eller varför inte ädelmetaller som guld och silver. Men man bör inte räkna med att alla investeringar skall ge (positiv) ränteinkomst. Även 0-ränta vore ju bättre än -1% demurrage per månad....
Guldbaggarna, enligt min syn på saken, är oftast dels guldgirigt folk och dels sådana inte tänkt igenom processen jag beskriver ovan - utan dessa tänker enkelspårigt och anser att vi behöver guldpengar eller guldmyntfot för att säkerställa penningvärdet och motverka inflation.
Men - både guldpengar och guldmyntfot betyder att man belönar "hoardandet" dvs det leder till en situation därd stora mängder av bytesmedlen är utanför cirkulation. Dessutom betyder guldmynt och guldmyntfot ett konkret lockbete att extraktera bråkdelar av pengarna (parasitera) genom att ta ut positiv ränta i olika sammanhang.
Nej, pengarna skall ha fasta växelkurser, vara enbart juridiskt fastställda utan egenvärde och helst vara behäftade med demurrage, dvs att även de långsamt eroderar med tiden liksom allt annat man kan köpa för pengar. Dessutom borde all internationell handel ske genom clearinghandel 1:1 - ingen skall få tillåtas ha överskott i handelsbalansen.
[Notera att om handelsöverskott skulle betyda att den nation, det företag, den person som besitter dessa överloppspengar är den som är skyldig att betala demurrrage till den nation som de fakto gett ut pengarna och äger dem, hade vi ju här ett naturligt incitament - något som automatiskt balanser handelsbalansen mellan två nationer eftersom ju ingen frivilligt vill betala 1%. Nej man skulle ju kvickt som tanken beställa nåt som producerats i nationen ifråga...och betala i förskott. Samtidigt skulle all valutahandel och knäppskallig destruktiv spekulation elimineras]
