Michael på "tanker om pengar" : Parasitcykelns slut

Citerar från Michaels inlägg "Parasitscykelns slut"

Ett resultat av ett skuldbaserat penningsystem drivet av ränta på ränta är att alltmer ansamlas till de i toppen som lever på ränta på ränta. I USA äger 1% av befolkningen 70% av rikedomen (ekonomiprofessor Michael Hudson). En utjämning och jämlik fördelning i ett sådant system är en omöjlighet (oavsett om man använder sig av vänsterns "ta från de rika" modell eller högerns "rinna ner från de rika till de fattiga" modell). Detta då en utjämning skulle medföra att de fattiga med skulder skulle kunna betala av sina skulder och pengar därmed förintas genom betalningen. Om allt jämnades ut skulle det med andra ord inte finnas några pengar.

Räntan på räntan äter upp allt befintligt genom att den växer exponentiellt. Albert Einstein lär ha sagt att ränta på ränta är "den starkaste kraften i Universum".

Och då bankerna bara skapar skulden (=krediten=pengarna i detta system) men inte pengar till räntan på skulden så måste ännu fler skuldslavar skaffas för att nya pengar=skuld=krediter ska kunna skapas för att betala räntan. Men dessa nya skulder har en ny ränta som det inte heller finns några pengar=skulder=krediter till som därvid måste skapas o.s.v

Till slut slukar dessa "pengar skapar pengar" (eller "skulder skapar skulder") hela den reella ekonomin och det tar stopp då inga mer skuldslavar kan slängas in för att skapa räntan åt den lilla klicken på toppen.

Så skuldexpansion (mer känd som kreditexpansion) når sin fysiska gräns när det inte finns fler eller mer att skuldsätta för den lilla elittoppen. Detta är en punkt då befolkningen i samhället reser sig och kräver tillbaka det som blivit stulet genom bankirismen bedrägeri

Läs resten.